Förresten, på tal om ingenting. Både V och C är just nu mitt i någon slags partibytarkarusell - ut med mossiga Maud och lufsiga Lars, in med unga nya starka förmågor. Det känns lite som ett PR-trick bara, båda partierna ligger enligt vissa mätningar under 4%-strecket och drastiska steg behöver tas.
Och, seriöst, till och med jag som inte röstar vänster alls sitter och håller tummarna för att de väljer någon bra. Min personliga favorit den här veckan är Rossana, hörde henne i nyhetsmorgon och hon är förvånansvärt vettig. Man kan alltså starkt misstänka att det inte bara är jag utan rätt många fler i Sverige som helt plötsligt kommer ihåg att Vänsterpartiet finns. Rätt fiffigt på det sättet att pusha ut i medierna att det pågår en internkamp. Någonstans sitter en PR-konsult och gnuggar händerna.
Nästa steg är förstås uppenbart: Nästa gång jag slår på teven kommer vi att få se den röda fyrklövern slåss mot varandra iklädda hjälmar och knäskydd (alternativt enbart bikini, på en ö i Indiska Oceanen) i moment med namn som "Väljarhåvning" och "Moderatsniping", för att vi senare ska få rösta ut någon av de två som kom sist i tävlingen. Den som är sist kvar vinner partiledarskapet och halva kungariket. Stort jubel. Man skulle kunna döpa programmet till Expedition Rödskägg. Eller "Vi som aldrig sade kommunist".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar